Och jag var fånigt jävla nykär i dig. Vi låg på golvet i ditt rum efter skolan och lyssnade på musik. Inte ett ord, bara andetag. ”Vad tänker du på” viskade jag. ”Dig” svarade du och sen flyttade du dig närmare. Sen hånglade vi under en filt i några sekunder. När jag skulle gå hem så gick du halva vägen med mig och sen gav vi varandra en osäker kram. Gatulamporna lyste upp vägen och jag vågade aldrig kyssa dig då för var så jävla rädd för vad som skulle hända.Och nu förtiden när vi ligger brevid varrandra i sängen och du kysser mig på munnen och säger att vi, vi är som kakor och kaffe, eller bio och popcorn. Och att det framförallt, är du och jag nu. Och det här är det som är glittret i att vara i ett förhållande, för att man får tillhöra någon. Och även om saker är negativa ibland så överglänser dom små fina sakerna allting annat. Och jag minns då jag var nykär i dig, men det underliga i det hela är att jag fortfarande känner samma kärlek som när du kysste mig under en filt och pussade mig på halsen, varje dag. Och vi är varandras nu.